Hej alla mina kära blogvänner. Den andra masken är nu på god väg att hitta sitt uttryck. Känns ibland som att det mer är den som finner det än jag som skapar det. Inte ute efter att beskriva någon form av magi, enbart det enkla faktum att när jag sitter där med min träbit och yxan övergår till stämjärn och senare knivar så vet jag inte riktigt hur uttrycket kom till, speciellt i detta projekt då det ju inte finns någon färdig mall eller idé. Det blir som om träet och verktygen söker sin egen väg... det är som teater... som att improvisera.... en underbar växelverkan mellan att styra och att styras. Omöjligt att försöka ge sig in på att försöka förstå när och hur det sker. Det bara sker. Lite som den Balinesiske dansaren svarade på alla frågor om hans dans och mask, om hur allt hade
utvecklats, hur masken kom till , hur dansen kom till, vad kom först ????? Osv. Han svarade efter en lång betänketid; - Det bara blev så ! Ett underbart svar, med konst borde man oftare just svara så; - Det bara blev så ! För vill jag ens själv veta varför det blev så ?
Vill jag veta i detta läge varför maskerna ser ut på detta vis ? Helst inte... De blev
så här för att de blev så ! Så enkelt är det ---och likadant med filmen idag...., be mig inte förklara den, den bara blev så här.... hade bara mobilen med mig idag. Den bara blev till och blev såhär.
Hallo, all my dear friends of this blog. The second mask is well on it's way to find it's
expression. It feels
sometimes like it's more the mask finding it's expression than me creating it. I'm not trying to create a mystery here. It's just very simply the facts that sometimes when I sit there in my studio with the piece wood and the axes, the chisels and later the knives I don't know what is creating what. Especially in this project where there is no ready frames or guidelines. It's like the wood and the tools sometimes finds it's own ways, and I just need to follow, like theatre or more like improvisation. The mixture of ruling and being ruled.... noone can tell how and when it happens...it just does. Like the answer the Balines dancer I once met gave on all the questions he got on his dance. How it was developed, how
the mask was developed, what came first ? A.s.o ---- After a long time of thinking he said; - It's just happened to be this ! I love that answer, perhaps we should more often give that answer about art work. -It just happened to be this! Do I myself really want to know why the masks happened to be this way? No--- I don't.... They just became like this because it happened to ! It's like todays film, don't ask me to explain it --it just happened this way. I only had my cell phone with me... so it became this !!!!!!
No comments:
Post a Comment