( I'm sorry --- This is just in swedish at the moment ...I will do my best to get it translated very soon... but I am at the moment to stressed and overworked with all the masks for Kalevala at Vastana Teater --it opens in only two weeks... sorry --but it will be translated )
När maskmakare Torbjörn Alström frågade mig om jag ville vara med i hans projekt med maskerna som åker runt till konstnärer i Norden så tänkte jag att jag ska faan inte göra nåt etniskt i så fall.
Det är nåt jobbigt med etniska inslag i teater, tycker jag. (i filmvärlden existerar inte begreppet, antagligen sitter filmfolk i smyg och skrattar åt det samtidigt som dom läppjar på sitt rosevin och pitchar en romantisk komedi om medelklassmediefolk- på ett fräckt ställe typ Hotell Avalon i Göteborg dit det bara går människor som vill ha segelbåt och eget solarium när det inte är filmfestival- för nån som tex heter Sture som garanterat tycker det är en toppenide)
Överhuvudtaget när kulturarbetare ska vara mångkulturella blir det knepigt om dom inte är mångkulturella själva. Ingen från nåt annat land vill väl jobba med ett sånt begrepp?
Just det där med att dansa balinesiskt och indiskt och liksom ta det för allvarligt får det att krypa i en eller hur? Man ska vara så jävla avslappnad med kroppen och rycka till på ett sätt som är naturligt i en helt annan kontext men liksom ta det bokstavligt och tro att man förstår alla religiösa mystiska innebörder i dessa främmande rörelsemönster.Nä jag pallar inte det.
Att blanda och inspireras och göra eget av det etniska hopkoket är dock nåt annat.
Men jag har en plan med masken. Det ska ju bli en kortfilm som ska heta Hobbies. Maskmannen ska göra ganska vanliga saker som att klippa tånaglarna, hälsa på hos PorrPeter, spela biljard och gå på Quizz. När jag diskuterade det med Dr Andersson, som är utbildad inom fysisk teater för hundra år sen, så sa han att det är nog så att Maskmannen inte får vara med. Han har ingen att spela med. Han får nog sitta vid ett eget bord på frågesporten.
Då tyckte jag synd om maskmannen fast han inte fanns ännu.
Jag var på pissdåligt humör hela dagen igår. Men jag hasade i alla fall upp till konstepidemin och mötte dansar-Anna som haft maskerna innan mig. Hon var ganska stressad över nåt produktionsmöte (kulturarbetare är likadana som filmfolk där, alla har så innihelvete mycket för sig) så det blev inget särskilt överlämnande utan hon hivade bara ut lådan genom fönstret.
Jag hasade surt vidare till Trixter och öppnade lådan där. Karin Blixt som jobbat lite med mask sa tidigare när vi diskuterade Torbjörns projekt; Jag undrar om maskens själ kommer att synas i allas dokumentation, eller om den kommer att te sig olika beroende på vem som har den?
Det är ju en sån där konstig grej som folk säger som kan det där med mask. Att masken har sin egen personlighet och liksom tar över den som bär den.
En del masker är jättebarnsliga, en del nästan sinnesslöa. Andra är kvicka, elaka eller har humor.
Jag vet inte, jag har inte jobbat med masker förut, även om Torbjörn regisserade en pjäs som jag skrivit i början av 90-talet. Den hette Bardo och utspelade sig i tibetanska dödsbokens skärseld (du ser hur konsekvent jag är, kan det bli mer etniskt???) Där var en man som haft massor med kvinnor och när han dog dök alla upp och spökade för honom ) En hade en älgkrona på huvudet. Det var jävligt maffigt men jag kommer inte ihåg varför.
Det låg i alla fall två masker i lådan. En kvinnlig och en manlig. Läser du detta på facebook så kan du spana in bilderna på maskerna nedan.
På måndag börjar vi spela in. Då hoppas jag jag är på bättre humör.
Dr Phil var på tv,n igår förresten. Jag kollade lite på honom när jag var för deppig för att skriva mer på ormarnas manus som ska vara klart för läsning i morgon.
Det var ett par där som gift sig och sen skilt sig för att han var otrogen jämt och var inne på en dejtingsajt och hon hade installerat spionkameror i deras rum och så satte han upp lappar här och var i lägenheten där det stod hur hon skulle bete sig.
Han ville höja standarden på deras hem, sa han till Dr Phil.
Men så skilde dom sig alltså men tre månader senare blev dom ihop igen.
Dr Phil kastade ett menande ögonkast ut i publiken.
Var det en bra ide?
Publiken susade för man vet ju inte med Dr Phil eller hur? Skojar han? Menar han allvar? Har han en retorisk poäng? Han är modig och frågar rakt ut;
Varför gifte ni om er?
Frun fick tårar i ögonen. För att jag inte vill vara med någon annan.
Men han har ju försökt strypa dig, sa Dr Phil. Han försökte ta barnen ifrån dig? Och titta här!
Dr Phil pekade på tvrutan bakom sig.
Där publicerades ett mail mannen skrivit till nån som hette Melissa tidigt på parets bröllopsdag. Han föreslog där att han och Melissa skulle ses när han kom tillbaka till Houston veckan därpå.
Jag tror inte den här mannen är giftasmaterial, sa Dr Phil.
Publiken jublade. Dr Phils faboulus-fifty-wife applåderade i närbild och nickade menande.
Då stängde jag av tv,n och låg i mörkret och grubblade på hur gammal jag blivit och på vad jag ska skriva om Karaokekungen idag så att bloggen handlar om filmen och inte blir min privata soptipp igen som den urartade till förra hösten. Den är ju ändå kopplad till Nordisk films hemsida och man vill ju inte verka som en surkärring som sitter hemma och tittar på Dr Phil och inte kommer på nåt vettigt att skriva.
Det är klart med förhandsvisningen nu på Kulturkalaset i alla fall 11 augusti, biljetter släpps den 3 augusti på stadsbiblioteket, och har du varit inblandad i projektet har vi Premiär 31 augusti så det är lika bra du skriver upp det datumet i kalendern. Den 14 augusti har filmen kommersiell förhandsvisning (vad det nu betyder) i Lidköping i en vecka, i September går den upp i större städer som Sthlm, Göteborg, Malmö och Uppsala...sen får vi se hur det går helt enkelt.
Jag ska luncha med producent Annika H idag och smida planer. Till dess ska jag rycka upp mig.
No comments:
Post a Comment