Närmar sig .... / Getting closer ......

Nu inleds det sista skedet i skapandet av den första masken till maskernas resa. Börjar själv känna mig riktigt spänd på hur slutresultatet skall bli. Det är inte så ofta som jag får skapa en mask utan klara förebilder eller önskemål. I detta fall har jag enbart haft några enkla utgångspunkter. Det rena uttrycket som inte ska påverka tolkningen för mycket utan lämna stor frihet för betraktaren. Mötet mellan olika material, vilket påbörjas i denna film men blir ännu tydligare i nästa. Masken som ett smycke ! Hur kan det utvecklas ? Där är jag ovetande om jag lyckas. Att berätta en historia där jag inte innan vet slutet innebär en hel del risker. Tänk om masken blir ett komplett misslyckande. Här finns ingen reservplan att ta till, isåfall är det bara att börja om. Hantverk handlar mycket om att våga erkänna misstagen, livet kanske också. Att erkänna misstaget men också gå vidare utifrån dom, i den trygga vetskapen att något blir det ju alltid. Modeord som flexibilitet får en stor betydelse. En historia låter sig aldrig styras fullt ut. Torgny Lindgren låter ibland sina karaktärer komma till tals och beskriva skrönans egna kraft, hur den tar fart och berättar sig själv. Är det inte så det är att befinna sig mitt inne i ett skapande, att inte veta vad som styr vad, misstagen föder något annat, kanske rentav bättre. 

Visste jag redan innan målet, vore det ju ingen vits med att berätta denna berättelse, eller ..... ?

Now we 're getting close to  finish the first mask for this journey of the masks. Starting to feel anxious myself , 

to get it there, finished. How will the result be? It's not to often that I have the option to create a mask without a lot of requests or inputs from others. In this case I have only used a few simple guidelines for my work. The clean and almost neutral expression, to avoid to strong influence from the mask on the interpretators, instead leaving a lot of freedom. The meeting and collaboration between different materials, in this film you will see the start of that, but will be more evident in the next one. The mask as a piece of jewellery ! How can that be developed? In this I'm not sure if I will succeed. To start telling a story when I don't have the ending involves a certain amount of risks. Imagine if the mask becomes a disaster. I have no reserv plan, in that case it's only to start over. In working with handcraft, and acctually all creative work, one must be ready to accept failures. I guess that also includes life itself. To admit but also be able to go on, take another step. Confident in the knowledge that it will always become something . Words of fashion such as flexibility makes sence here. A story will never allowe you to control full out, it will have it's own mind. The great swedish storyteller, torgny Lindgren, allowes one of his chararacters in one book describe the own life of a story, how it moves into new directions, by own force and will.  Isn't this a desription on how it is to be in the middle of a creative process, not knowing what is controlling or pulling it forward, like there is a own life of the process. Mistakes that creates something else, perhaps an even better result. 

If I allready knew the goal of this story, there would be no idea telling it !!!!! 

... or would it ?